Turkiet, Kas 2010 del 5

FREDAG

Vaknade med en känsla att något saknades på semestern. Någon form av upplevelse. Dykning? Nej det sätter min latenta klaustrofobi stopp för. Ej heller klättring, min fysionomi är inte anpassad därefter. Vandring skulle det kunna varit, om säsongen varit en annan. Taurusbergen torde ha trampats av en och annan vandringskänga. Nej det var paddlingsmusklerna som gjorde sig påminda. Sen mötet med Kekovakajakisterna har längtan efter att paddla i Medelhavet aktualiserats.

Jag beslöt att gå ned på stan för att se vad som kunde göras, helst vill jag hyra på egen hand. Det hade jag dock via mejl från Apollo fått veta var stört omöjligt så förhoppningarna var inte stora. Dock – jag fick napp redan på första försöket! Förberedelserna var dock noggranna, jag fick fylla i ett antal formulär, bland annat en detaljerad hälsodeklaration. 5-6 personer var involverade i själva uthyrningen, bland annat en instruktör som tipsade på en lagom rutt längs kusten, samt gav mig en allvarlig förmaning att inte ta mig till den grekiska ön Kastelorizo mitt emot. Det hade jag dock inga framskridna planer på. Snart satt jag i en kursstabil plastkajak, försedd, med erforderlig utrustning inklusive wetsack och sjökort. Den 35¤ hettan mildrades av vindarna när jag satte guldkant även på denna dag när jag insmord i ett försvarligt lager solkräm gled österut längs med kusten.

Det blev bara några timmar i kajaken denna dag, för man kan ju inte paddla några längre sträckor i dessa vatten utan att  ladda med en Mixed grill. Så det blev ett stopp på Mermaid Beach, där som på så många andra ställen, ”Mamma” lagade maten.

Efter matintaget unnade jag mig en stund i solstolen. Döm om min förvåning när jag plötsligt satt med ett solparasoll i knät. En vindby av det lite kraftigare slaget  hade lyft ett antal parasoller och förpassat dem någon helt annan stans. Servitören gick omkring och plockade ihop och satte tillbaka, varpå det hela upprepades ett antal gånger under tiden jag satt kvar (frenetiskt greppandes mitt eget). Om det berodde på vana eller änglavakt vet jag inte, men ingen verkade skadats. Denna lilla incident påminde mig om att det inte var i Sverige vi befann oss på. På vilken svensk strand som helst hade kringflygande parasollprojektiler orsakat någon typ av anmälan eller kanske till och med löpsedelsstoff. Här verkade det som gästerna duckade och gillade läget och insåg att solsydd även kan betyda motsatsen. Själv tog jag det säkra före det osäkra och paddlade tillbaka mot hamnen.

Jag kan rekommendera arrangören Ekomarine Sea Kayak Center/Dragoman Travel Agency. Välorganiserat, smidigt och inte dyrt!

Efter paddlingen var humöret på topp; bra läge för shopping! Smycken, tyger, keramik, mattor  ofta med en österländsk prägel finner man här. Också mycket kläder, ofta presenterade i märkesbutiker. Man har uppenbarligen tagit fasta på att turkar ofta med lite större plånböcker semestrar här. För egen del fick det räcka med ett par badtofflor och några smycken. Resten av shoppingtiden gick åt till att bara vandra runt på de vackert stenlagda gränderna, sitta på torget och kolla det turkiska folklivet. Kan vara underhållande nog, man saknar inte gycklare, eldslukare och levande statyer som brukar befolka dylika torg. Ganska så skönt att slippa ”nasare” som anfaller ute på trottoarerna.

Att välja restaurang är inte lätt. Eller snarare är det just det det är. Det kryllar av serveringar, allt från hål i väggen till större anläggningar med terrasser i flera våningar. Turkarna sitter gärna i timmar och umgås kring smårätter, mezes, och den obligatoriska anisspriten Raki. Ofta ligger cigarettröken tung, verkar inte som Non smoking generation nått hit med sitt budskap. I valet har jag gått på turktätheten, så även denna kväll: Valet föll på Bahçe Balik, en fiskrestaurang i en gränd ett kvarter ovan torget. En utvald red snapper (dyrast hittills, 45 TL) omvandlades till en delikat grillad och kryddad upplevelse, bäst hittills. Testade även bläckfiskgryta. Nåt helt annat lite mer ”vardagligt” men gott det också! För att avsluta med förrätten är jag glad att jag inte började med dessa förrän sista dagen; riktigt onyttiga och sagolikt goda springrolls med räkor!

Kas del 6