Ugglapraktiken 08-642 51 62
Lisa Uggla - 070-202 03 04



Turkiet, Kas 2010 del 3


TISDAG

Efter att ha svävat runt bland bergstopparna i drömmarnas land gick jag direkt på morgonen och bokade paragliding! Detta som så mycket annat här i Turkiet sköttes med största effektivitet av arrangören Bougainville adventure & diving. Bara några timmar efter att jag gjort förfrågan satt jag på en buss som på slingrande vägar tog sig upp för bergen mot paraglidarnas startbana.

Vi parkerade och piloten och hans medhjälpare började förbereda utrustningen. Jag  blickade ut över den fantastiska vyn och för nån sekund svepte eftertankens kranka blekhet över mig. Vackert – men högt! Men nu fanns ingen tid för tvekan! Jag blev iklädd en overall, hjälm och sele som spändes fast runt mig ungefär som ett säkerhetsbälte. När jag via karbinhakar kopplats samman med min erfarne, proffsige pilot Ömer gjorde en sista check av utrustningen och fästpunkterma. Allt verkade vara i sin ordning, och jag stod redo.



På en given signal borjade jag springa mot en flagga som stod på en lägre nivå på sluttningen. Det gick trögt, vi hade ett rejält motdrad i skärmen. Men efter bara 3-4 steg så släppte marken under fötterna, och –  vi flög! Jag följde Ömers instruktioner och tryckte mig bakåt i selen så jag hamnade i en ganska bekvämt tillbakalutad sittposition. Hur bekvämt det var för honom vet jag inte, då jag i princip satt intryckt i hans knä. Men jag släppte snabbt alla tankar på något annat än denna njutbara upplevelse som jag har svårt att mäta mot så mycket annat jag varit med om. Ingen mindfulnesskurs i världen skulle kunna få mig att känna mig mer ”här och nu” än just då! Tiden stod stilla när jag gled – gungade – seglade – fladdrade – flög genom lufthavet, helt förlitandes på Ömers säkra navigation.  Vi gled på behörigt avstånd från berget, men ändå så vi följde dess form. Aldrig FÖR nära, men lagom för att ge lite pirr i magen. Vyn var vidunderlig. Öhmer visade sig ha god simultankapacitet, en av hans uppgifter var att videofilma mig och landskapet samt utföra en liten ”intervju”. Vet inte om jag jvar mitt mest verbala jag..

Jag var nog mest uppslukad av stunden, stillheten, tystnaden och omgivningen. Långt där nere anade man Kas med sin karakteristiska hamn och vågbrytare där också landningsbanan finns. Och efter något som tydligen var cirka 30 minuter var det dags att omtumlad men lycklig ta mark. Landningen gick smidigt, bara att sätta i fötterna och ta några steg.

Efteråt blev jag erbjuden att köpa dokumentären om Ugglans luftfärd! Bra idé att filma och sälja, speciellt som man inte tilläts ha kamera med på turen. (Det var dock ok hos andra arrangörer, kan vara idé att kolla innan!) OBS! Film från min paraglidingupplevelse kommer inom kort!

I den 40° värmen var det nu dag för ett annat av elementen. Jag tog mig till Hotell Hera och firade landningen med ett dopp i det turkosblå följt av en massage på hotellets hamam!

Vilken dag! Och inte blev det sämre när det var dags att fylla på med ny energi. Kvällens restaurangval föll på Nur Retaurang & Beachbar som jag förmodar är en av Kas mer exklusiva restauranger (vilket dock inte avspeglade sig på priset). Jag fick bord på en liten trädäckad pir ovan havet, där jag avnjöt härliga citronfyllda chickenrolls. Exklusivt sjöläge hade det hetat på mäklarspråk. Och jag tog faktiskt en lov runt den lokala Kas-mäklaren på hemvägen..

Kas del 4