9 januari: Den felande länken

Så klart att jag inte gjorde! Det blir sannolikt ett besök på videobutiken vid hemkomst.

Ligger på solsängen och lyssnar till Per som lirar gitarr och trumpet i bungalowen bredvid. Vilsamt! Doktorn och jag tog tag i den felande länken mellan en panchakarma och inte (om man alltså bortser från iglar och kräkmedel…). Jag pratar om ”vasti”. Eller med andra ord; lavemang. Klart man vill vara med om allt när man ändå är här tänkte jag glatt vid konsultationen idag. Blev lite mer tveksam när doktorn och min massör Ninali, som nu övergått till att vara assistent, kom in i min bungalow med utrustningen. Jag ska inte gå in på detaljer, men nu är man helt genomfejad.

I morse satt jag ett par timmar och kollade webbmail. Efter en överläggning med mig själv beslutade jag att det är ok att jobba lite. Jag kan snabbt släppa det efteråt. Och tack och lov tar mina pålitliga kollegor hand om mejlen, jag behöver bara vidarebefordra dem. Faktum är att jag ser vistelsen här som en kurs i att få distans till vissa saker. Men bara för det behöver ju inte mitt medvetande vara lika rent från tankar på jobb som mina tarmar är från slagg just nu!

Apropå jobb är det flera som ställt frågan om jag inte nu ska starta en ayurvedisk klinik, alternativt involvera tekniken på annat sätt, till exempel med doshaanpassade oljor. (De känner mig…). Så kommer det av allt att döma inte att bli den här gången. Bara för att jag tycker metoden är intressant och spännande behöver vi ju inte direkt ta in den i organisationen. Speciellt inte nu när vi bestämt oss för att slimma den. Däremot kommer jag att föreslå en ayurvedaföreläsning till våra massörkvällar så får var och en bilda sig en egen uppfattning. Men man ska aldrig säga aldrig.

10 januari: Ett välsignat slut

Min sista hela dag på Dalmanuta. Den ska njutas varsamt. Det började bra, 75 minuter yoga i den svala morgonen till ett otal fåglars uppmuntrande sång är svårslaget. Men sen minsann behagade datorn strejka. Jag fick inte igång den på något sätt. Skyllde på att min pc-ovana manifesterade sig, och lommade iväg till ”pappa Per”, som vid det här laget hjälpt mig med allehanda problem, inte minst datadito. Jag intalade mig att det inte var hela världen och att allting löser sig.

Till frukost hade Somal tillagat något fantastiskt gott. ”milkriceboll”. Alltså kokosmjölksris bakat till en kaka med honung. Smakstart!

När jag sedan anlände till behandlingsavdelningen försvann dataproblem och annat i fjärran. Mahech hade till att börja med smyckat behandlingsrummet på sedvanligt Sri Lankesiskt manér. Han förlängde behandlingarna och snitsade till dem lite extra dagen till ära. Skalpmassage, ansiktsmassage, inhalation. Sen var det då dags för den avslutande nässköljningen. Den här gången gick det lindrigare, jag avstod nämligen att svälja oljan! (Rekommendation intressenter; följ doktorns direktiv!) Efter 15 minuter med ”brinnande näsa” och tillhörande harklingar så var det över. Det var det värt! Nilanis helkroppsmassage satt sedan perfekt. Och toppades med Mahech fotmassage. Både leder och muskler fick sig en lika välgörande duvning som vanligt. Kommer att sakna! Men pricken över i blev ändå; Flowerbath! Massörerna hade tagit sig till floden och plockat näckrosor (krävde båtresa i går kväll) samt diverse andra blommar i vår trädgård. Hela rummet var smyckat, en hälsning hade skrivits med stjälkar på golvet, och i badkaret flöt mängder med vackra blommor. Kändes som ”once in a lifetime” att sänka ned sin lekamen i denna blomsterprakt. Vilken avslutning!

Efter behandlingen väntade ett summerande samtal med doktorn. Hon bedömde mig som kapha-pitha, med överskott på kapha. Nu, efter de rensningar inte minst av ”vattenvägarna” hon genomfört var jag mer balanserad. Och det känner jag mig verkligen. Visst vore det önskvärt att den status man har just nu skulle bli kvar länge, varför inte för alltid. 5 kg lättare (nådde nästan målet), och med en lättare känsla rakt igenom. Pigg och vid gott mod! Jag fick några råd och förmaningar, det var inget häpnadsväckande. Till exempel att främst äta grönsaker kvällstid. Ett gott råd som jag mycket väl kan följa (till vardags). När jag diskuterade med doktorn insåg jag att jag har mycket att lära angående ayurveda och de bedömningar man gör, hängde inte med helt i hennes utläggningar. Jag får förkovra mig helt enkelt. Däremot, rådet att ägna mig åt kontemplativa sysselsättningar i högre utsträckning får jag och många med mig ta till oss!

Så var det dags för lunch. Soppa och frukt för mig idag, det vankas rejäl middag till kvällen! Pratade med sköne kocken Atuleh. Han gav mig en del recept, inte minst på min favorit pumpasoppa: ”Skär pumpa i skivor, tillsätt salt och peppar och koka i ca 10 min. Stek lök lök och vitlök mycket lätt. Mixa ihop och låt sjuda en stund. Tillsätt kumminpulver. Servera!” En fräsch sambal fick han till genom att mixa tomater, salt, peppar, lök och lime. Atuleh verkade lite extra uppspelt idag. Kanske tack vare att kobrahålen i huset nu täppts till.

Avhämtade min tack och lov återställda pc hos Per. Tur, vill inte tappa takten i mitt skrivande! Hann ligga på solstolen någon timme (sol idag efter ganska mulet några dagar) innan det var dags att besöka det buddistiska templet Kandeviharaya, 10 minuter med bil från Dalmanuta. Det var fullmåne, därav besöker extra många templet. På området fanns altare och platser för olika välsignelseriter. I byggnaderna pryddes väggarna av målningar föreställande episoder ur Buddas liv. I de olika rummen, vid altaren och välsignelseplatserna fanns också hinduiska gudar, samt gudar för alla möjliga verksamheter. Vi stannade till en stund vid affärsdrivandets gud! Dock var det mest påtagliga i detta tempel med gigantiska Buddaavbildningarna, både inne i templet och utanför. Där fanns nämligen en helt enorm staty. Buddha är stor, det vill man väl visa på detta sätt. Dock kan jag tänka mig att icke insatta skulle kunna uppfatta avbildningarna som nästan vulgärt gigantiska. Jag tyckte dock om det jag såg! Avslutningsvis blev jag välsignad av en munk. Det gick till så att jag gav en donation, han skrev ut ett ”kvitto” med text på singalesiska, kanske en välsignelse. Mitt namn skulle sedan komma att ropas ut i högtalarna som donator. Som ”bevis” fick jag en tunt band knutet runt min högra handled, under bön.

Ja, sen vid hemkomsten var det bara att lägga in Uggla-cdn och ge sig av. Idag såg jag en svart orm som snabbt slingrade iväg när jag kom stolpandes. Första hittills. Vet inte varför jag kom och tänka på den där ormmassagen jag läste om strax innan jag for…

Jag var rejält hungrig när det var dags att inta sista måltiden på Dalmanuta. Som bordsherre fick jag Per, och jag hade lagt en specialorder; stekt calemari. Det blev en storstilad avslutning, vi festade till på cironvatten. Fick också testa ett glas av den alkoholfria drink som är Dalmanutas specialitet; ingefära, honung och lime kokas ihop, serveras kallt och blir väldigt läskande och ”osött”. Per och jag diskuterade livsfilosofi; Eckhartd (?), en läkare som skrivit om egot och som också är en inspirationskälla för Per, samt Ruiz förstås. Med Athula pratade jag pepparkaksbak, har lovar skicka honom formar inför baket med mammas recept!

Efter den sedvanliga stunden vid datorn blev det sängen. Man har ju en tid att passa i morgon.

Vidare till del 7