31 december: Nåt speciellt idag?

Igår frågade Per vad jag ville äta imorgon. Förstod inte riktigt frågan; det ayurvediska förstås! Sen kom jag på det. Nyårsafton! Så snabbt kommer man bort från verkligheten. Per föreslog jätteräkor, vilket jag tyckte lät bra. Om nyårsdrycken kommer att innebära ett tidigt avsteg från mina ayurvediska kurprinciper återstår att se.

Under natten till nyårsafton sov jag som en stock och vaknade pigg och utvilad vid 06. I Poovar hade jag blivit bortskämd med Kumars fantastiska yoga varje morgon kl. 7-9, en av dagens höjdpunkter. Ingen Kumar här, men väl Peer, som likt mig gått på Bikramyoga och som glatt skötte instruktionen i ett ”lightpass” med mig. Till saken hör att jag ju lyckades aktivera mitt gamla diskbråck under Bikramsejouren och var tvungen att hastigt och lustigt sluta. (Synd då den träningen för övrigt var välgörande). Trots att Peer yogade väldigt snällt så protesterade benet nästan omgående. Bikrams positioner är rätt tuffa, åtminstone för min skada. Jag har mjukare och meditativ mindfulnessyoga med på cd, får nog anlita dessa nästa gång.

Frukosten var härligt ayurvedisk med ingefäravatten, örtsoppa, lassi (yoghurtdryck) och färsk frukt. Jag kompletterade med en roti, typ bastant pannkaka.

Vid tiotiden väntade dr Chandrika , som kom glidande i en cool jeep iklädd sari och med den senaste Nokian i handen. ”Tidsepoker möts” tänkte jag, när samma hand kontrollerade min puls och doktorn sedan började tala i ayurvediska mångtusenåriga termer. Jag konstaterade snabbt att pulstagningen var av största betydelse för doktorns konsultation, till skillnad från i Kerala där pulsdiagnostik inte ingick i utbildningen och man till stor del förlitade sig på blodtryckstagning. Känns mer genuint med pulsen, och ger en skicklig diagnostiker ytterligare redskap.

Min vistelse på Poovar resort i Kerala i februari kan jag använda som referens till de upplevelser jag får här. Det är intressant. Redan nu har jag förstått att rutinerna är långt ifrån överensstämmande, som till exempel i detta fall. (Men grundstommen, filosofin med doshorna och fem element är förstås desamma).

Efter en pulskoll började mycket riktigt doktorn diskutera min livsföring, mentalitet och sjukdomar. Hon ställde frågor och kom själv med påståenden om min status som hon utläst från pulsarna. Hon hamnade ganska så rätt efter denna korta introduktion. Doktorn har en buddistisk livssyn, hennes ayurvediska skolning tycks flätas samman med hennes livsfilosofi på ett annat sätt än vad som var märkbart hos läkarna i Poovar. Doktor Chandrika ingav förtroende, ska bli spännande att bli behandlad under hennes överinseende.

Föga förvånande har jag enligt doktorn för mycket som trängs i sinnet och tanken. För att sinnet, hjärnan, ska kunna göras klarare måste kroppen rensas från gifter. Man börjar med urinorganen. Jag utrustades med en örtmedicin med urindrivande och renande verkan vilken ska tas i tre dagar.

Efter en skön, stärkande och utrensande oljemassage och en lugn och behaglig dag började det bli dags att göra sig i ordning för kvällen. Jag valde ut delar av nyårsstassen som jag tagit med mig för att gardera mig. På restaurangen fanns Peer, det tyska paret Gaby och Al, Chamal, hans fru och två små barn samt Claudia, tyska som bor i Sri Lanka och tidigare jobbat på Dalmanuta. Claudia jobbar för övrigt nu med hemsidor och design, så henne får jag säkert anledning att återkomma till.

Peer bjöd på en nyårsmiddag av rang: Friterade calamari och fisksoppa som förrätter, jätteräkor med vitlökssås och andra tillbehör till huvudrätt. Avslutat med friterade bananer och glass! Det mesta nyfångat eller nyplockat, alltså purfärskt. Till det ett glas Veuve cliqoet… Hur som helst; härligt! Att konversera på engelska är inte något jag gör dagligdags, blir pinsamt tydligt när det är dags. Men övning ger färdighet. Vi diskuterade huruvida vi skulle ta oss till stranden och se fyrverkerier. Säkert en spektakulär upplevelse. Men behandlingarna och omställningen har satt sina spår. För första gången förmodligen sedan koltåldern slumrade jag sött vid tolvslaget. Grand finale!

1 januari: Jag upptäcker beachen

Pigg som en lärka tog jag mig vid 8-tiden ut i trädgården för att utföra mindfulnessyoga. Som tur var hade jag stoppat ned även min cd-spelare och några cd i min innehållsrika packning. Yogan är mycket lugn och passar bra i miljön. Jag toppade med en sväng på gymmet innan frukost.

Idag fick jag en ny vana som förmodligen kommer att hålla i sig: en eftermiddagstur till beachen. Jag hakade på mina bungalowgrannar Gaby och Al. Efter 10 minuters trivsam båtfärd på Bentota River angjordes en till synes oöverskådlig sandstrand. Mina tyska vänner sneglade lite undrande på min jätteryggsäck, själva hade de enbart med sig badkläder. Nåja, en extra utmaning under powerwalken skyllde jag på. Sanningen är att jag inte kan packa. Det blev en timmes promenad samt ett ganska så försiktigt dopp, ett väl häftigt sug i vågorna. Sedan sträckte jag ut mig på de medhavda badlakanen, nonchalerade påträngande ”beachboys” och fördjupade mig i hur Uggla hanterar en offentlig toalett. (Tydligen ett släktdrag). Tacka vet jag havet!

Vidare till del 3