Lördag
Vädret har varit på min sida under de här första tre dygnen i Marocko, inte en självklarhet så här års. Den stackars chartergruppen veckan innan drabbades av slagregn som hindrade utevistelse. Men här drar regnet bort lika snabbt som det kommer och idag var det svårt att motstå poolen på innergården, då kvicksilvret var uppe på 25! Just då vid i en plastsäng med galonmadrass var lyckan total och tankarna på ett iskallt vintrigt Sverige långt borta!

Efter solorgierna bar det av till Vings välkomstmöte, förlagd till en mattfabrik. Bra deal för matthandlaren, som visade sig vara en dansktalande marockan. Kan erkänna att även jag blev lite mattsugen. Men  – inga inköp innan Marrakesh, det har jag lovat mig själv. Vi bjöds på ”Marockanian whiskey”, alltså te. Ett mycket sött sådant. Vi fick veta att sockeråtgången per person och år här är ca 30 kg, medan vi hemma drar i oss 7 kg.. Te är en av bovarna i dramat (om man nu ser det så).

Efter mötet vidtog stadsrundtur. En bra investering skulle det visa sig. Intresset väcktes att lära med om Marockansk historia, stan har funnits sedan medeltiden och har varit välbesökt av européer på grund av läget och grödor som lämpade sig bra för export. Det franska protektoratet (från 1900) har lämnat sina tydliga spår i form av språket, många talar franska här (vid sidan om arabiska och der berberska ursprungsspråket). Det är ganska fascinerande att afrikanska länder som ligger i princip grannar talar helt skilda språk beroende på vilka som ”gästade” dem för sekel sedan.

Det första min mor nämnde när hon hörde resmålet var jordbävningen. Inget jag då hört tals om. Men väl här går  den inte att undvika. Det var på skottdagen, eller rättare sagt natten, 1960 som i princip hela staden utplånades i ett skalv som mätte 5,7 på Richterskalan och varade i 12 sekunder. Det var mitt under Ramadan, så många var utomhus vilket räddade livhanken på dem. Ett par hus blev kvar, resten försvann alltså. Att återuppbygga dem lät sig inte göras, man planade ut marken med bulldozers och sprutade DDT och råttgift för att förhindra epidemier. Sedan byggdes den nya något modernare (men kanske inte så vackra) upplagan av Agadir.

Något som inte är snyggt är den totalt sönderrostade skeppsarmadan som tjänstgör som fiskefartyg. Vid besöket i den internationella fiskehamnen insåg vi att ”allt flyter”. Lukten av fiskrens låg tung i den stora hamnen där mängder av Agadirska fiskare utgår varje dag, även med betydligt mindre fiskebåtar. Kontrasten är stor till Marinan där stadens rikaste huserar, i lyxvillor med all tänkbar personal och faciliteter. Dock är det allmänna förhållningssättet att inte skylta med sina rikedomar, så husen var omgivna av höga murar för att förhindra insyn. Nedanför marinan invid strandremsan hittade man något enklare boenden, nämligen Agadirs camping och uppställningsplats för husbilar, en del med svenska registreringsskyltar,  och möjligen packade med golfbagar..

Efter kvällens restaurangbesök (som gjorde mig övertygad om att det är de Marockanska specialiteterna jag ska satsa på, till exempel ”Tajine” gryta tillagad i lerkärl, väldigt basic men gott!) testade jag den lokala mini-taxin, orange, billig och med plats för tre. Får inte vistas utanför stadsgränserna, då får man ta en vit.

Man blir väldigt trött av att ta det lugnt, planer på biljardspel och annat sköt upp på en obestämd framtid

Söndag
Sammanfattningsvis en lat dag. Efter frukost var det dags att uppleva strandremsan dagtid. Turen med vädret står mig bi, en svensk högsommardag även idag. Härligt! Denna del av Atlantkusten erbjöd kraftfulla vågor med ett väldigt starkt tillbakasug, det var nästan svårt att stå upprätt trots att vattnet i vilotillstånd bara nådde till knäna. Inte konstigt att en närliggande strand fungerar som ”surfers paradise”, helt inriktad på den livsstilen. Brädan lyste dock med sin frånvaro i mitt fall,  så det blev bara ett kortare dopp. Några paddlare gjorde ett försök att följa kustremsan. Jag kastade en avundsjuk blick, men höll mig ifrån att kolla upp uthyrningsmöjligheter. Kroppen kan behöva en helt träningsbefriad vecka ibland.. Resterande timmar trollades snabbt bort i solstolen tillsammans med Nextopia. Genom att läsa den förstår jag varför jag redan har börjat planera nästa semester.

Att vifta till sig en paraplydrink låter sig inte riktigt göras i denna muslimska del av världen, servitören springer mest med vattenflaskor. Restauranger med utskänkningstillstånd är hårdare beskattade och håller därför högre priser. Det behövde vi dock inte bekymra oss om när vi besökte McDonalds och valde den lokala specialiteten McArabia. Riktpris på penningvärdet fick vi genom att  konstatera att en Big Mac kostar 31:-.

På kvällen var det äntligen dags för resans första hamambesök. För enkelhetens skull valde jag den inrättning som resebyrån samarbetar med, så har man ett referensställe. Jag misstänker att till exempel hygieniska aspekter kan skifta mellan de olika hamamen.

Priset var 450 dirham, ungefärligen detsamma i SEK. En chaufför kom och hämtade upp oss vid hotellet, och lämnade oss fyra timmar senare, betydligt lenare och renare! Så här gick besöket till:

Vi placerades till att börja med i ett väntrum med skön atmosfär. Det var helt nedsläckt förutom värmeljus i marockanska lyktor utplacerade i rummet.  I och med att inredningen självklart var österländskt exotiskt kom man snabbt i rätt känsla.

Nästa anhalt var själva hjärtat i byggnaden; hamamet. Vi var tre tjejer som samtidigt, eller rättare sagt i tur och ordning, skulle bli handfast skrubbade i tvagningsrummet. Här i Marocko är ett hamambesök främst en traditionell tvagning vars primära syfte är djuprengöring, från början (och till viss del även nu) i brist på andra alternativ. Så ren som möjligt så snabbt som möjligt. I Turkiet handlar det vad jag förstår mer om en långdragen njutningsupplevelse.

Den lika sympatiska som rejäla bikiniklädda tvagerskan startade med att en efter en smörja in oss med en svart olivbaserad tvålkräm. Efter det blev det bestämd skrubbning medelst en peelinghandske. Efter den avrivningen kunde jag konstatera att mitt ”ytterhölje” nu var förpassat till golvet i form av svarta flagor. Jag kanske inte är den enda hamamgästen som drabbats av en aha-upplevelse; detta borde göras oftare.

Nu kändes huden ren och len som en bebisrumpa, porerna stod förmodligen på vid gavel. Nästa steg blev således applicering av en ”gröt” som innehöll den ytterst lokala och potenta arganoljan, utvunnen ur arganrträdets frukts kärna. Oljan tas till vara på ett traditionellt sätt, i stora manuellt hanterade mortlar eller i storproduktion av kameldrivna diton. Arganoljan är mycket tunn och går snabbt in i huden. Den innehåller e-vitamin och antioxidanter och anses mycket hälsobringande, används mot ”allt”. Främst gynnar den dock huden, bra för återfuktning, mot eksem och hudproblem, rynkor, motverkar ärrbildning. Förefaller ypperlig, men sannolikt dyrbar som massageolja. Den används också i matlagning, som ett lyxigt, ”nötigt” alternativ till olivolja.

Behandlingen avslutades med handgriplig avsköljning (duschar användes inte) och hårtvätt. Sammantaget kan det hela beskrivas som en rå och avskalad spabehandling med själva essensen bevarad.

Sedan en trivsam mellanlandning i väntrummet, med fötterna i ett fotbad och en kopp myntaté i handen. Härligt, speciellt som man visste att två timmars massage väntade.

Jag leddes in i rummet medveten om att jag väver in en hel del förväntningar och erfarenheter som kanske inte den genomsnittlige turisten har. Bland annat hoppas jag att terapeuten (i princip 100% av terapeuterna är kvinnor) ska vara mentalt närvarande, och flödet respektive känslan i massagen ska finnas där även om jag råkar vara dagens sista kund.

Vi var två kunder i samma rum. Under stora delar av behandlingen utnyttjades det faktumet till en livlig konversation terapeuterna emellan, vilket inte ökade på terapeuternas närvarokänsla. Men som sagt, i det här fallet är det ”spamassage” som ska utföras utefter en inövad manual, och visst ska man ha tur om man får den ”perfekta” behandlingen under de här omständigheterna. Får man motsatsen kan två timmar kännas som en mycket lång tid.. Jag försökte ändå slappna av med viss framgång, och efteråt var den dominerande känslan positiv. Det stora upplevelsen hade varit just tvagningen. Vill gärna hinna med en jämförande upplevelse och skala bort ett lager till under vistelsen.

 

Vidare till del 3