Kina 1997 del 4

Dags att sticka

Redan första dagen fick vi börja sticka själva. Jag skulle ljuga om jag påstod att det inte var nervöst. Dels var vi omgivna av en”publik” bestående av doktorn, hans assistent, de andra gruppmedlemmarna samt övriga patienter. Dels rådde som jag tidigare nämnt tropisk värmebölja. Konsekvensen av detta var att man konstant svettades, inte minst om händerna… Med andra ord, omständigheterna var inte riktigt vad man var van vid. Men då var det inte läge att tveka för länge, det var bara att sticka med de mycket gracila nålar som användes.

Stickteknik är en hel”vetenskap” i Kina, och man var definitivt orättvis mot sig själv om man jämförde sig med doktorn, med 10 års erfarenhet. Men vi kunde inte låta bli att fascineras av hur nålen i hans händer på ett nästan magiskt sätt gled in genom patientens hud och hamnade exakt rätt i akupunkturpunkten. Doktor Wang använde sin egen Qi för att åstadkomma detta, en metod som är rekommendabel att använda när man bedriver akupunktur. Våra första patienter fick dock uppleva ganska spända, nervösa svenskor med en nålteknik som nog inte motsvarade den de var vana vid. MEN, vi var där för att lära oss.

Att vår doktor var skicklig var det ingen tvekan om. Han var väldigt säker när det gällde diagnostisering och behandling, och hade också en stor dos intuition och människokännedom. Doktorn var populär bland sina patienter. Förutom att han visade fina resultat, gav han alltid patienterna tid för en stunds lugnande småprat.

När vår första dag på sal 9 led mot sitt slut hade vi avverkat 21 patienter på fem timmar. En dag med enormt många nya intryck. Det var fyra mycket trötta studenter som tog sig hem mot hotellet den kvällen för att bearbeta sina nya intryck, och fortsätta anpassningen till livet i Nanjing.

Lisa Uggla

Tack till TCM-akupunktör Peter Thorsell som faktagranskat artikeln.