Beijing nyår 2010 del 7

3/1 Adrenalinkick i arla morgonstund

Dagen startade lätt kaotiskt och med en påminnelse om var vi faktiskt befinner oss. Planet skulle avgå kl 07, så jag bad receptionen på Yosemite ordna en taxi 04.30. 04.35 ringde telefonen. Tyvärr, någon taxi gick inte att få fram. En begynnande oro spred sig i min reslystna kropp; Lasse hade berättat hur svårt det kunde vara att få hit bilar på ”obekväm arbetstid”, då de ofta behövde gå tomma tillbaka. Jag påtalade faktumet att vi förbokat en bil igår, vilket inte skulle var några problem. Det hjälpte föga, några bilar fanns inte att tillgå, punkt slut. Efter att försökt med ett par andra taxibolag fick jag väcka Lasse. Det gick inte bättre för honom och nu började det bli panik, kl närmade sig 05, återresan till Stockholm var avbokad och jag stod inför faktumet att jag kanske skulle missa planet till Dubai och alltså inte komma någonstans.

Lasse ringde sin egen chaufför för att om möjligt blixtinkalla honom. Inget svar. Vi började springa mot klubbhuset, jag med 25 kilo på ryggen, bägge febrilt funderande över lösningar medan klockan kröp närmare avgångstid. Ringa ambassaden? Polisen? Knappast någon idé. Då ringde Lasses telefon, på tråden var den serviceinriktade och nyväckte mr He. Nu också räddare i nöden! 45 min senare släppte denna vänlige man av mig vid terminal 3. Jag kunde andas ut och mr He startade veckan med en rejäl dricks på fickan.

Chafför med gott morgonhumör

Vad kan jag dra för lärdom av detta lilla intermezzo? Dels att motviljan mot att tappa ansiktet är djupt rotad i Kina, allt som kan få svåra konsekvenser bör dubbelkollas. Men viktigast; alltid planera för minst 2 timmar innan på flygplatsen! Då finns förhoppningsvis tid till en viss problemlösning..

På China Airport flöt allt formidalbelt, och det kändes sedan väldigt skönt att slå sig med i Emirates halvfulla Airbus! Det flygbolaget brukar bjuda på det lilla extra, handdukar och menyer även i ekonomiklass.

Vidgade vyer

Överresan var bra, och ”toppades” av partiet på vi passerade Himalaya. De minst sagt imponerande bergsmassiven täcker så stora ytor och sätter fantasin i rörelse. Ska man någon gång komma dit? Jag känner två personer med hemadress i Tibet (bland annat Jonas som optimerar vår sida), så helt omöjligt är det väl inte.

Den här gången kom jag till Dubai. Där väntade lång dags sittning mot avfärd. Hela 11 timmar  i loungen innan jag klev på flyget mot Cochin. Trodde jag ja..

Gå vidare till del 8